Resonemang om psykisk ohälsa

Idag var jag en tur till min äldsta son och hälsade på barnbarnet. Ett härligt samtal uppstod med min son om psykiska aspekter och omständigheter som leder till destruktivitet. Hur män, ur hans synvinkel, har en föråldrad syn på vad kvinnan har för uppgift vs mäns uppgift. Det är helt faschinerande vilken skillnad det är på äldre mäns syn på saken och yngres syn på saken. Det ingjuter hopp när jag hör mina barns resonemang om allt och hur annorlunda de ser på det mesta faktiskt. Och det ger en skön känsla. Lite som att det är förslavande trosuppfattningar som släpper, som har hållit oss i ett järngrepp sen urminnes tider. De nya generationerna kommer med en helt ny och upplyst infallsvinkel och tur är väl det.

Och det är precis det som måste ske. Ska vi kunna vara medmänniska med medmänniskor så måste vi börja lära oss från barnsben vad medmänsklighet är. Finns inga genvägar. Och då är det så härligt att få se sina barn vara i fronten av den förändringen som visserligen förmodligen kommer att ta generationer att ändra på. Men tänk! 

Tack för idag  ❤️  // Caroline